Från olympisk idrottare till ledande roller inom ett av världens största teknikföretag – Anita Karlsson-Dion har tagit med sig mycket från elitidrotten till sin civila karriär.
– Likheten mellan att lyckas som ledare inom idrotten och näringslivet är förmågan och ansvaret att få ett lag att tillsammans uppnå resultat. Att motivera, ställa krav, stötta, sätta mål, följa upp, belöna och fatta svåra beslut för att laget ska lyckas, säger hon.
Från lilla Fegen, en halländsk ort med 250 invånare, kan steget ut i världen vara stort. Men drömmarna, vinnarskallen och målmedvetenheten har tagit Anita Karlsson-Dion till toppen inom såväl idrotten som näringslivet.
Redan som 15-åring flyttade hon 100 mil norrut, till jämtländska Strömsund, för att gå på skyttegymnasiet och lägga grunderna för framtida OS-deltagande. Vid sommarspelen 1988 i den sydkoreanska huvudstaden Seoul slutade hon på en åttonde plats, bara månader efter att hon parallellt med elitsatsningen tagit civilekonomsexamen från Handelshögskolan i Stockholm.
Senare samma år började Karlsson-Dion att arbeta på IBM i Stockholm, ett företag som hon än i dag arbetar för, men i andra roller, i andra städer och i andra länder.
Efter två år i Paris gick flyttlasset för henne, kanadensiska maken och parets två barn till Hudson Valley i staten New York 1999 och under ett antal år var hon på resande fot någonstans i världen mer eller mindre varje vecka.
– Jag har haft förmånen att jobba för ett företag som värdesätter resultat. Det spelar ingen roll hur du ser ut, vad du heter, har för utbildning eller hudfärg, utan IBM är ett meritbaserat företag. Eftersom jag är målinriktad, har lätt att samarbeta, kan motivera och har en viss kognitiv förmåga har jag haft möjlighet att växa på IBM, såväl på det personliga planet som det professionella, säger hon.
Kärleken till idrotten har alltid bestått och hon har ofta fått frågan vilka erfarenheter och lärdomar från idrotten och hennes olympiska deltagande hon kunnat implementera i sitt ledarskap inom näringslivet.
– Ihärdigheten är en viktig del. Det gäller att träna, testa och tävla – och när det inte fungerar är det bara att plocka upp bitarna, ställa sig upp och titta framåt. Det handlar också om att ständigt vara nyfiken, att lära sig från sina erfarenheter och ständigt fokusera på förbättringar, oavsett hur små de är.
– Sedan får man ingenting gratis utan man måste investera de timmar det tar för att bli bra och sen bäst. 10 000 timmars träning för att nå toppen gäller även inom näringslivet.
Är det skillnad att vara ledare i Sverige jämfört med i USA?
– Det jag gillar med ledarskap i USA är att det är raka rör och väldigt resultatinriktat. Du får feedback direkt, både från anställda och från chefen och förbättringar ska ske snabbt för att leverera bra resultat och göra kunden nöjd. Det är definitivt mindre konsensus här och du förväntas bidra i diskussioner och beslut in en grupp, även om du inte den mest seniora personen. Så det är högt i tak, men beslut fattas snabbt och med bästa möjliga underlag. Ofta sägs det att det är bättre att fatta ett beslut snabbt, som kan vara fel, än att inte fatta något beslut alls. Du kan alltid ändra riktning om det visar sig att beslutet inte var optimalt. Det är också positivt med framgång här.
Varför är det så ovanligt med kvinnliga ledare inom elitidrotten?
– För att bli ledare eller tränare är det viktigt att växa upp med idrotten, att börja på klubbnivå med barn och ungdomar för att sedan arbeta med seniorer och elitlag. Många av ledarjobben på väg upp inom idrotten är obetalda och då är det väldigt svårt att som kvinna och mamma kunna avsätta den tid som krävs för att utvecklas som tränare. Detta är kanske väldigt amerikanskt, men männen här har fortfarande större möjligheter att ta på sig ledarroller inom idrotten eftersom deras fruar sköter marktjänsten hemma.
– Ser man till idrottsförbundens styrelser är det fortfarande en majoritet av män och det är inte alltid enkelt att vara enda kvinna i de sammanhangen. Jag var kassör i Svenska Sportskytteförbundet under fyra år på 90-talet och hade turen att vara en av tre kvinnor i styrelse. Det var något som var unikt då, men förhoppningsvis är det bättre nu.
Vilka hinder har du fått ta dig över i yrkeslivet för att du är kvinna som du inte hade behövt göra om du var man?
– Jag tycker att jag har varit ganska förskonad relaterat till att vara kvinna, men en sak jag alltid är medveten om är hur jag framstår som ledare vid tuffa beslut. Om en man är rak och direkt uppfattas det på ett bra sätt, medan en kvinna kan få en stämpel som bossig eller aggressiv om hon är på samma sätt.
– Ett hinder kan vara nätverkandet. Som mamma har jag alltid velat prioritera barnen när jag inte jobbat, så då har jag inte varit med på vissa sociala jobbevenemang. Dessutom kan det vara tufft att nätverka med män, det finns alltid risk för ovälkomna situationer. Det är lättare att nätverka med andra kvinnor. Där har vi mer gemensamt, kan prata familj, barn, livspussel etc och vi behöver inte bara snacka sport hela tiden.
Är det lättare för en kvinna att lyckas som ledare inom näringslivet än som ledare inom elitidrotten?
– Jag skulle inte säga att det är enklare, men generellt finns det fler ledande positioner inom företagsvärlden än inom idrotten och också större möjligheter att komma igång med sin karriär tidigt och med goda resultat kunna klättra. Dessutom har det varit mycket fokus de senaste åren att det ska vara jämställt i ledningsgrupper och på chefspositioner, så på så sätt har det varit lättare att lyckas inom näringslivet.
– Det tycks också finnas ett synsätt att kvinnliga ledare inom idrotten måste ha varit framgångsrika som aktiva, medan många manliga ledare inom elitidrotten inte själva varit aktiva på en hög nivå. Sen betyder inte det att man blir en bra ledare bara för att man varit duktig som aktiv, men tyvärr verkar det antas för manliga tränare.
Vilka är lik- och olikheterna mellan att arbeta som ledare inom näringsliv och som ledare inom elitidrotten?
– Inom näringslivet är du chef för vuxna människor som är motiverade av att göra ett bra jobb för att försörja sig själv och familjen. De har ett ansvar som är större än bara för dem själva. Du har ett ansvar att leverera resultat för kunder, för ägarna, för anställda. Inom idrotten är det väldigt individuellt egentligen, men också förstås fokus på klubben, medaljer, ära, och inte alltid för pengar. Inom näringslivet har du en produkt som efterfrågas, som är ofta nödvändig, medan idrotten ska vara show, underhållning och spänning.
– Likheten mellan att lyckas som ledare inom idrotten och näringslivet är förmågan och ansvaret att få ett lag att tillsammans uppnå resultat. Att motivera, ställa krav, stötta, sätta mål, följa upp, belöna och fatta svåra beslut för att laget ska lyckas, säger hon. Det är egentligen väldigt lika.
Vilka råd har du till kvinnor som vill bli ledare inom elitidrotten?
– Kör! Våra tjejer behöver se kvinnliga förebilder på alla positioner inom idrotten. Som tränare, som ledare, som ordförande.
