På EPOS vill vi lyfta fram ledare som inspirerar och gör skillnad, och Isabella Alevad är en person som verkligen representerar detta. Med över ett decennium som tränare inom cheerleading, flera framgångsrika landslagsuppdrag och en ständig strävan att utvecklas har hon blivit en förebild inom både sin sport och ledarskap i stort. Här berättar hon om sin resa, sina erfarenheter och hur hon ser på framtidens idrott.
En resa fylld av lärdomar och framgångar
Isabella började sin tränarkarriär 2010 med att coacha nybörjare på seniornivå, samtidigt som hon fortfarande tävlade aktivt själv. Under de första åren jonglerade hon två roller och tränade seniorlag på olika nivåer med goda resultat. När hon efter en paus återvände som tränare 2016, tog hon över ett elitlag och uppnådde sitt första RM-guld samma säsong.
“Det laget formade mig som tränare och som person,” säger Isabella. “Jag fick verkligen utmana mig själv för att hitta min tränarstil och min nisch. De pushade mig att tänka större, och det var där jag insåg att jag ville satsa på de internationella mästerskapen.”
Sedan dess har Isabella tagit sitt lag till klubb-VM i Orlando, Florida, två gånger, vunnit både RM- och SM-guld i två av de högsta klasserna inom svensk cheerleading (Elite och Premier), och fått sitt klubblag att leverera sin bästa prestation någonsin på EM. Dessutom har hon gjort tre säsonger som tränare för Svenska Cheerleadingförbundets Utvecklingslandslag, och idag är hon tränare för Juniorlandslaget 2024/2025. Hon är även diplomerad från Elittränarutbildningen på Bosön, en utbildning som hon beskriver som en vändpunkt i sin karriär.
Vad krävs för att lyckas som tränare?
Isabella är tydlig med att hennes framgång inte är en slump. “2020 var en vändpunkt för mig. Det var då jag bestämde mig för att se tränarskapet som en karriär och inte bara som en passion. Den personliga utvecklingen jag gjort sedan dess har varit enorm.”
Hon lyfter fram flera faktorer som varit avgörande: “Jag har haft föreningar som vågat ge mig chanser, idrottare som pushat mig att tänka större och tränarkollegor som jag både tagit hjälp av och stöttat. Helt avgörande har också varit stödet från Svenska Cheerleadingförbundet. När de satsade på mig 2021 som tränare för Utvecklingslandslaget kände jag för första gången att jag var på rätt väg. Deras bekräftelse och tillit har gett mig styrkan att fortsätta klättra.”
Isabella beskriver också vikten av att omge sig med rätt personer: “Jag har en förbundskapten som är både min mentor och förebild. Hennes framgångar som tränare inspirerar mig dagligen. Hon har hjälpt mig att utvecklas och är den jag vänder mig till för stöd och inspiration.”
Elittränarutbildningen: En ovärderlig erfarenhet
Att få en plats på Elittränarutbildningen på Bosön var en milstolpe för Isabella. “Det var stort att få representera cheerleading, en sport som tidigare inte fått samma utrymme. Att vara en av bara åtta kvinnor på en utbildning med runt 30 deltagare var både en utmaning och en ära.”
Utbildningen gav inte bara djupare kunskap utan blev också en ögonöppnare för Isabella personligen. “Jag insåg att jag var utbränd och behövde hjälp. Idrottspsykologi, återhämtning och att förstå mina egna behov har gjort mig både starkare som person och bättre som tränare. Det var en tuff insikt, men en som gjorde att jag kunde ta nästa steg.”
Utmaningarna i en krävande sport
Cheerleading är en sport som ofta missförstås, men Isabella ser det som sin uppgift att lyfta fram dess fysiska och mentala krav. “Vi har alltid behövt försvara oss. Frågan ‘Vilka hejar ni på?’ dyker fortfarande upp, och vi har fått kämpa för att sporten ens ska tas på allvar. Det har varit en mental utmaning, inte bara för oss tränare utan framför allt för våra unga idrottare.”
Hon ser dock styrka i sportens många kvinnliga ledare. “Vi har en unik position i cheerleading där kvinnor dominerar i ledande roller. Av våra 11 landslagstränare är 10 kvinnor, och både vår förbundskapten och generalsekreterare är kvinnor. Det har varit en enorm styrka att omges av så många kompetenta och drivna kvinnor.”
Samtidigt är Isabella tydlig med att idrottsvärlden som helhet har en lång väg kvar. “Internationellt ser vi fortfarande stora skillnader. På OS i Tokyo 2020 var bara 13% av tränarna kvinnor, och i Paris 2024 var siffran ungefär densamma. För att fler kvinnor ska få plats i ledande roller krävs det att de som redan sitter på makten – ofta män – aktivt arbetar för förändring.”
Ett ledarskap som bygger relationer
För Isabella handlar ledarskap om mycket mer än att coacha teknik. “Relationen med mina idrottare är allt. De behöver lita på mig, inte bara som tränare utan som människa. Jag har alltid varit öppen med mina egna erfarenheter av psykisk ohälsa, för jag tror att transparens skapar trygghet. När jag är öppen vågar de vara detsamma, och då kan vi bygga något starkt tillsammans.”
Hon betonar vikten av att motivera sina lagmedlemmar både som individer och som ett team. “Inspiration måste komma inifrån. Om mina idrottare ser att jag är engagerad och driven, då vill de ge tillbaka. Samtidigt handlar det om att bygga deras egen motivation. Jag kan inte alltid motivera dem – de måste hitta sitt eget driv. Men jag kan hjälpa dem på vägen genom att prata om mål, drömmar och utveckling.”
Drömmar om framtiden
Isabellas mål är stora, och hon är inte rädd att drömma. “Jag vill se cheerleading växa och bli en OS-sport. Och när den dagen kommer vill jag stå där som tränare. Men det handlar inte bara om att vinna medaljer – jag vill leda unga kvinnor genom livet, inte bara idrotten. Jag vill att de ska lämna sporten starkare, tryggare och fyllda med minnen av både framgång och gemenskap.”
Hon avslutar med en vision om förändring: “Jag vill vara en del av att skapa en mer jämlik idrottsvärld. Inte bara inom cheerleading, utan för alla sporter. Vi har så många unga tjejer som ser upp till oss – vi måste visa dem att de kan ta plats, leda och drömma stort. Och jag hoppas att mitt arbete kan vara ett steg på den resan.”
