Karin Olsson har vuxit upp inom elitfriidrotten och har en lång och gedigen erfarenhet som tränare, främst inom sprint och häck. Med en bakgrund som aktiv friidrottare och en karriär som tränare på både junior- och seniornivå, delar hon här sin syn på tränarrollen, vad som krävs för att lyckas och hur vi kan skapa bättre förutsättningar för kvinnliga tränare i framtiden.
Från Aktiv Till Tränare – En Resa Med Friidrotten
Karin Olsson föddes in i friidrotten och fick tidigt en inblick i tränaryrket genom sina föräldrar som var verksamma inom landslagsverksamheten.
“Min utbildning och resa började redan som barn. Jag följde med på läger och fick uppleva vad elitidrott handlade om på nära håll.”
Hon började ta på sig mer omfattande tränaruppdrag redan under sin egen aktiva karriär, där hon arbetade med fysträning för fotbollsspelare och tennisspelare. När hon senare blev NIU-tränare växte hennes engagemang ytterligare, och hon började arbeta med juniorelit parallellt med seniortränare i en elitförening.
“Det var en viktig period för mig, att få bolla idéer med en erfaren seniortränare. Att ha någon att diskutera med i det vardagliga arbetet var avgörande för min utveckling.”
Idag är hennes huvudfokus sprint och häck, och när hon blev förbundskapten för juniorlandslaget vidgades hennes perspektiv ytterligare.
“Den rollen har fått mig att utveckla mina tankar och ambitioner ännu mer kring vad det innebär att vara tränare.”
Nycklar Till En Framgångsrik Träningsmiljö
För Karin handlar en utvecklande träningsmiljö om mycket mer än bara fysisk prestation.
“Det finns många faktorer som spelar in, men vi får aldrig glömma de mänskliga aspekterna. Det är många timmar som läggs ner, mycket som prioriteras bort – och därför måste glädjen och det sociala vara en självklar del av träningen.”
Hon betonar vikten av tydlighet och struktur för att atleten ska kunna utvecklas.
“Som tränare är det mitt jobb att skapa en miljö där atleten vet exakt vilka krav som gäller och vad som krävs för att lyckas. Minsta otydlighet kan skapa hinder.”
Fler Kvinnliga Tränare – Vad Krävs?
Kvinnliga tränare är fortfarande i minoritet inom friidrotten, och för att fler ska kunna göra karriär på elitnivå krävs en förändrad syn på yrket.
“Det viktigaste är att tränaryrket erkänns för vad det är – ett yrke, inte en hobby. Det kräver omfattande kunskap och erfarenhet, och det tar tid att bygga upp. Vi måste respektera det och säkerställa att det är ekonomiskt hållbart.”
Hon poängterar att tränarrollen ofta innebär samma prioriteringar och uppoffringar som för den aktive, men att det sällan pratas om den ekonomiska tryggheten som krävs.
“Utan ekonomisk stabilitet tvingas många välja en annan yrkesväg. Vågar vi inte prata om professionalismen i yrket, kommer vi aldrig att skapa långsiktiga möjligheter för fler kvinnor att stanna kvar och utvecklas.”
Ständigt Nyfiken – Karriärmål Och Framtidsvisioner
Karin drivs av en nyfikenhet och en vilja att hela tiden lära sig mer.
“Elitprestation handlar om tvärvetenskap, och det finns alltid mer att förstå. Jag har kommit långt, men det finns fortfarande områden jag vill fördjupa mig i.”
Hon ser också en stor potential i att fler kvinnliga tränare tar plats på högsta nivå, inte bara för jämställdhetens skull utan för att utveckla hela tränarkåren.
“Ju fler vi blir, desto mer kan vi förändra sättet vi arbetar med elitidrott. Jag vill fortsätta utvecklas och kanske även utforska fler grenar och andra sporter i framtiden.”
Att Vara En Förebild – Balans Mellan Tränaryrket Och Privatlivet
Att vara en stark tränare och samtidigt ha en balans i livet är något Karin värdesätter högt.
“Jag vill visa att man kan vara en skicklig och ambitiös tränare utan att behöva välja bort privatlivet. Det finns en kultur inom friidrotten där det ses som en självklarhet att leva för idrotten dygnet runt – men så länge vi har den inställningen kommer vi aldrig att uppnå jämställdhet.”
Hon hoppas att hennes resa kan inspirera andra att våga satsa på tränaryrket – men inte till vilket pris som helst.
“Det är viktigt att vara sann mot sig själv. Att satsa helhjärtat, men aldrig på bekostnad av sig själv eller sin familj. Jag vill vara en förebild som visar att det går att kombinera passion och yrke på ett hållbart sätt.”
