Sex SM-guld, 69 A-landskamper, EM-brons och ett proffsliv i Frankrike som spelare – men det var aldrig ett utstakat mål att efter karriären jobba med handbollen på yttersta världsnivå.
Nu kan Hanna Fogelström titta tillbaka på sina fyra första år som landslagschef och se att Sverige levererar på en nivå som aldrig förr.
– Det som driver mig är att vi ska vara bra över tid, inte bara här och nu, säger hon.
Svenska Handbollförbundet har i många år varit ett av Sveriges mest jämställda specialidrottsförbund sett till både antalet utövare och förutsättningar för de olika landslagen. Men liksom i många andra idrotter har det varit fler män än kvinnor på förbundskaptenssidan och i landslagsledningen.
När förbundet i början av 2020 skulle anställa en ny landslagschef föll valet på den då 29-åriga Hanna Fogelström.
– Vi är oerhört nöjda med att Hanna tackat ja till den här rollen. Hon har oerhört mycket erfarenhet, kunskap och kvaliteter som kommer att gynna den svenska landslagshandbollen. Vi strävar alltid efter att vara med i den yttersta världstoppen såväl på senior- som ungdomssidan och Hanna kommer att bli en nyckelperson i det fortsatta arbetet, sa generalsekreteraren Robert Wedberg i samband med offentliggörandet.
Ett par år tidigare hade Fogelström tvingats ge upp den aktiva karriären på grund av skador. Hon hade dessförinnan blivit svensk mästare hela sex gånger med moderklubben IK Sävehof, spelat OS, VM och dubbla EM och var med när de svenska damerna tog sin andra och senaste mästerskapsmedalj. EM-bronsmatchen mot Montenegro i Budapest i december 2014 blev dock hennes sista landskamp som spelare.
Hon hade efter tre säsonger i franska Toulon Saint-Cyr Var skrivit på för den danska toppklubben Viborg, men hann aldrig flytta dit när hennes tredje korsbandsskada på några år var ett faktum.
– Jag valde att flytta hem och vände mig till Sävehof för att få en bra träningsmiljö. Jag fick också möjlighet att arbeta på kansliet och när vi hade ett samtal kring min framtida civila karriär fick jag frågan om att bli team manager för damlaget och akademiansvarig i klubben, säger hon.
– Även om handboll alltid varit en stor drivkraft och något jag älskat att hålla på med hade jag ingen plan när jag var spelare att jag skulle jobba det senare i livet. Tvärtom hade jag alltid stimulerats av att göra andra saker också och utvecklas på andra sätt. Jag valde att inte söka till handbollsgymnasiet och när jag var proffs i Frankrike valde jag att studera på distans för att få uppleva annat än träningar och matcher.
Parallellt med jobbet i Sävehof anlitades hon också som expert av Discovery och Viaplay och arbetade under de stora mästerskapen med att i tv analysera de svenska insatserna. Det uppdraget hade hon också för avsikt att fortsätta med även när hon valde att ta sig ut den dagliga handbollsbubblan igen. 2019 valde hon att säga upp sig från Sävehof och började som säljare på ett elbolag.
Det blev dock en kort sejour där eftersom nämnde Wedberg efter bara några månader ringde henne och senare erbjöd henne jobbet som landslagschef.
– Det är en roll som har två spår. Det första är strategiskt där målet är att Sverige ska ha konkurrenskraftiga landslag över tid, det andra är mer operativt och handlar om genomförande av samlingar och mästerskap för i huvudsak våra senior- och ligalandslag.
Den 1 mars 2020 inledde hon sin tjänst på Svenska Handbollförbundet – veckan efter slog pandemin till och ändrade förutsättningar för såväl idrotten som samhället i stort. Hennes åtta första mästerskap som landslagschef påverkades och begränsades på olika sätt av pandemin.
– Det var först på damernas hemma-VM i december och nu på herrarnas EM som jag fått uppleva ett mästerskap utan anpassningar, säger hon.
Klart är i alla fall att Fogelström kommit in i landslagsverksamheten och bidragit med struktur och tydlighet och tillsammans med förbundskaptenerna, spelarna och övriga ledare hanterade Sverige pandemin bättre än många andra landslag.
Aldrig tidigare har de svenska dam- och herrlandslagen i handboll levererat på så hög nivå samtidigt som just nu. I de åtta senaste mästerskapen på dam- och herrsidan har Sverige slutat topp fem i samtliga.
Herrarna tog VM-silver 2021, följde upp med en femteplats i OS och blev sedan europamästare för två år sedan. Efter fjärdeplatsen i VM förra året är landslaget nu i Tyskland för att försvara EM-guldet. Damerna nådde en historisk semifinal i OS 2021, slutade femma i VM samma år och EM 2022 för att i december nå semifinal i VM för andra gången någonsin.
Fogelström känner själv att hon utvecklats mycket under den här perioden.
– Ja, det har jag. Jag har både fått och tagit ett stort ansvar men också fått mycket stöd längs vägen. För mig var det när jag gick in i den här rollen viktigt att vi skulle utveckla svensk landslagshandboll, inte att vi skulle vara ett förvaltande förbund. Jag trivs mer i den här strategiska rollen än i en ren sportslig roll. En drivkraft är att få vara med och påverka och utöver att utveckla verksamheten och även utveckla och stimulera individerna i den.
– Värdegrunden som Svenska Handbollförbundet har tilltalar mig. Det ska vara glädje, gemenskap, inkludering och jämställt.
Får du ofta frågor hur det är att vara kvinna i en miljö där det historiskt sett varit många män i ledande positioner?
– Inte så ofta, faktiskt. I regel har jag alltid blivit mött med respekt och sällan känt att ålder eller kön spelar roll. Det är mer när det kommer till intervjuer och journalistiska frågor. Sen kan jag ibland mötas av förutfattade meningar, där många tar för givet att jag bara jobbar med damlandslaget och inte med herrarna, men det har inte varit på något dåligt sätt.
Vad gör ni inom handbollen för att på sikt få fler kvinnliga tränare på landslagsnivå?
– Ser man till de tränarutbildningar som finns är det i början jämnt fördelat mellan kvinnor och män, men sedan försvinner många kvinnor när det blir elitsatsning. Många gånger handlar det mer om vilket karriärsval någon vill göra eller vilka normer eller tillhörighet som finns.
Ser man till inomhushandbollen är den tidigare landslagskaptenen Johanna Wiberg i dag assisterande förbundskapten för damlandslaget. Caroline Friberg har nyss inlett sitt uppdrag som förbundskapten för U16-landslaget, Jennie Linnéll är assisterande förbundskapten för U18-damerna. I beachhandboll är såväl herrarnas som damernas förbundskaptener kvinnor – Heléne Bernhardtz och Mikaela Johansson.
– Vi har i två olika omgångar sedan jag kom in haft tränarutbildningar för tidigare elit- och landslagsspelare på damsidan. 2021 var det åtta stycken med, förra säsongen var det över 20. Och det är viktigt att vi fortsätter det arbetet, att vi är kontinuerliga och inte bara gör någonting en gång eller kvotera in och tro att allt blir bra. Vi jobbar aktivt för att få fler kvinnliga tränare på högsta nivå.
Vilken eller vilka ledare har inspirerat dig under åren?
– Jag har såklart haft många handbollstränare längs vägen som varit bra ledare, lyhörda och kompetenta. Men en som jag har tänkt mycket på i efterhand är en lärare jag hade i grundskolan, Inger. Hon uppfattades kanske som hård då, men var väldigt tydligt och alltid mån om att inkludera alla. Hon var väldigt viktig för mig.
