Sandra Johansson är tillbaka i Örebro SK, där hon nu kliver in som assisterande tränare för A-laget under Dennis Gabrielsson. Efter fem framgångsrika år i KIF Örebro, där hon varit en del av ledarstaben för klubbens F19-lag, och tidigare erfarenhet som assisterande tränare för ÖSK Söder, är hon nu redo att ta sig an nya utmaningar på seniornivå.
Sandra började sin fotbollskarriär redan som sexåring i Karlskoga SK, där hon spelade i ett pojklag. Under uppväxten var fotboll en central del av hennes liv, både i skolan och i olika klubbar. Hon spelade med både killar och tjejer, och längre fram blev hennes spelande på elitnivå en viktig del av utvecklingen. När Sandra var 27 år gammal och drabbades av sin andra korsbandsskada, valde hon att avsluta sin spelarkarriär. Men i stället för att lämna fotbollen bakom sig, bestämde hon sig för att fortsätta inom sporten och satsa på en tränarkarriär.
– Jag har känt från en tidig ålder att jag ville bli tränare när min karriär som spelare var över, berättar Sandra. Jag fick chansen att bli assisterande tränare i laget jag hade spelat i, och även om det var en stor omställning att gå från lagkamrat till tränare, var det en spännande och lärorik tid. Det var ett bra steg för mig att börja i en klubb jag kände väl.
Under sin tid som tränare har Sandra haft olika roller, från assisterande tränare i damlag och ungdomslag till huvudansvarig för ett futsallag. Hon spenderade sedan sex år som tränare för KIF Örebros F19-lag, där hon fick möjlighet att utveckla både spelare och sig själv.
– Det var en fantastisk tid. Jag hade möjlighet att jobba med spelare som verkligen ville något med sin fotboll. De var drivna och ambitiösa, vilket gjorde miljön väldigt stimulerande. Jag har också haft förmånen att arbeta med flera tränare, och jag har tagit med mig mycket från varje individ, säger Sandra.
Nu återvänder Sandra till seniorfotbollen, där hon kommer att fokusera på individuell utveckling, träning och videoklipp, samtidigt som hon bidrar till lagets helhet.
För Sandra handlar framgång inte bara om att ställa krav på spelarna utan också om att skapa en miljö där det finns öppen dialog och förståelse.
– Det är viktigt att vara lyhörd för spelarna och skapa en förståelse för deras behov. Som tränare är jag där för deras skull, och därför måste jag kunna förstå vad de behöver för att utvecklas, säger hon. Samtidigt är det också viktigt att spelarna själva driver sin egen utveckling. Som tränare är vi ett hjälpmedel, men det är spelarna som måste göra jobbet själva.
Sandra har också reflekterat över vad som kan göra det lättare för fler kvinnor att ta steget till tränarroller inom fotbollen. Hon tror att utbildning och tid är två viktiga faktorer.
– Tränarutbildningar kan vara en kostnadsfråga, och det är något som måste beaktas. Det vore bra om det fanns fler möjligheter till ekonomiskt stöd för att underlätta utbildningen. Samtidigt kan det vara en utmaning med tiden, eftersom tränarroller ofta kräver mer engagemang än vad man är van vid som spelare. Där kan klubbar hitta sätt att vara fler ledare i ett lag så att alla kan bidra utifrån sina förutsättningar, säger Sandra.
När det gäller sin egen framtid som tränare är Sandra tydlig med att hon inte har något specifikt mål om att nå en viss nivå, utan hon vill fortsätta utvecklas och hjälpa spelare att uppnå sina egna mål.
– Jag försöker hela tiden utveckla min tränarkompetens genom att ta del av olika utbildningar och föreläsningar och lära av de spelare och tränare jag jobbar med, säger hon. Jag tror på att ta in kunskap och erfarenheter från de jag har runt omkring mig.
Trots att Sandra inte ser sig själv som en förebild eller mentor, uppskattar hon om hennes arbete kan vara en inspiration för andra.
– Om någon ser mig som en förebild eller får inspiration från det jag gör, så blir jag såklart glad, säger Sandra. Men jag försöker mest vara ett hjälpmedel för spelare och tränare, och mitt mål är att utvecklas så mycket som möjligt för att kunna ge spelarna bästa möjliga förutsättningar att nå sina mål.
