Hon är en av svensk hockeys största spelare genom alla tider och har brutit många barriärer under karriären. I höst väntar en ny utmaning för Erika Holst – att leda Frölunda under klubbens första säsong i SDHL.
– Varför skulle inte en kvinna kunna vara förbundskapten för vårt herrlandslag i hockey, säger hon?
Det finns ingen svensk ishockeyspelare, varken på dam- eller herrsidan, som har spelat fler landskamper än Erika Holsts 327. Det blev också fyra olympiska spel och hon har utsetts till tidernas bästa center i svensk ishockey, men Holst började skriva historia redan som ungdomsspelare när hon blev den första tjejen någonsin att spela TV-pucken med killarna.
Att hon skulle bli en stor ledare även den aktiva karriären var det få som tvivlade på. Hon var till exempel lagkapten under elva av de 18 åren hon spelade i Damkronorna och arbetade parallellt som instruktör på ett hockeygymnasium. När skridskorna lades på hyllan arbetade hon sex år på Svenska Ishockeyförbundet som utvecklingsansvarig för dam- och flickhockeyn, där hon ansvarade för utvecklingsstegen från de minsta i hockeyskolan upp till att ansvara för juniorlandslaget.
Hösten 2021 fick hon ett samtal från Kim Martin Hansson – en annan tidigare landslagsprofil – som var sportchef för Frölunda HC:s nystartade damsatsning.
– Hon undrade om jag ville bli tränare för damlaget och jag skrev på ett treårsavtal som startade officiellt i maj förra året. Så den gångna säsongen var min första som huvudansvarig för ett klubblag, säger Holst.
Och det blev succé direkt! Frölunda vann samtliga matcher i den södra damettan och fortsatte på samma sätt i kvalet till SDHL, högsta ligan på damsidan i svensk hockey. AIK och Skellefteå besegrades och det historiska avancemanget var ett faktum.
Hur är det att vara kvinna och vara tränare inom svensk hockey?
– Svår fråga då det är det enda jag vet. Jag har förmånen att verka i en förening där man är just EN förening, där målet är att utbilda hockeyspelare och människor och vinna titlar oavsett om det är damlag, herrlag eller juniorer.
– Jag tror att det skett en stor förändring de senaste åren. När jag gick tränarutbildningar för tio år sedan var jag alltid ensam kvinna och många manliga kollegor ville gärna berätta för mig hur man spelar hockey. I dag upplever jag att det är en dialog med mina kollegor, män och kvinnor, på ett helt annat sätt.
Vilka är utmaningarna med att som kvinna vara idrottstränare?
– Jag kan tänka mig att det för många kvinnor är en utmaning att göra karriär som tränare samtidigt som du ska bilda familj, även om det såklart är lika möjligt för en kvinna som för en man. Jag ser fler och fler kvinnor som är hockeytränare i USA och Kanada, samtidigt som de har familj. Jag tror det handlar om att det funnits kvinnliga förebilder på bänken där borta och då är det möjligt att se sig själv där oavsett om man har familj eller inte.
Varför tror du att det så ovanligt med kvinnliga tränare inom elitidrotten och specifikt hockey?
– Du måste se det för att kunna tro att du kan bli det. Allting handlar om förebilder, någon eller några måste bryta mark för att skapa en förändring. Se på innebandyn, Kristina Landgren som varit klubbtränare och förbundskapten för herrar, har visat att det är möjligt. Innebandyn är en relativt ung och jämställd idrott, medan det finns invanda strukturer i hockeyn som skulle behöva ändras på. Men varför skulle inte en kvinna kunna vara förbundskapten för vårt herrlandslag i hockey.
Vilka hinder har du fått ta dig över i yrkeslivet som tränare för att du är kvinna som du inte tror att du hade behövt göra om du var man?
– Inga hittills, tror jag.
Vilka råd har du till kvinnor som vill bli tränare inom elitidrotten?
– Det absolut viktigaste är att skaffa ett bra nätverk runt sig, människor att ha som bollplank i olika frågor. Gör en plan, tro på den, följ den och justera det som behöver justeras längs vägen.
Hur skulle du beskriva dig själv som tränare?
– Lugn, tydlig, jag ställer höga krav och vill vinna. Jag tror att människor som mår bra har större chans att prestera bra.
Vad är målet med din karriär och vilka drömmar har du som tränare inom idrotten?
– Målet är att hjälpa spelare att nå sina drömmar, att kunna bidra till att de vuxit som spelare och människor.
Till sist, vad tror du krävs för att nå dit?
– Hårt arbete, höga krav och att på riktigt bry mig om dem.
