Sofia Andersson, tränare Malmö Redhawks, skapar en inkluderande hockeymiljö med fokus på att bygga framtidens ledare
I en mansdominerad sport som ishockey har Sofia Andersson, tränare för Malmö Redhawks, inte bara navigerat sig fram utan också skapat en inkluderande och stödjande träningsmiljö för sina spelare. Genom sitt engagemang och ledarskap vill hon inte bara stärka laget utan också inspirera nästa generation av kvinnliga ledare.
Att bygga ett starkt “vi” inom laget
För Sofia är en positiv och trygg lagkänsla grunden för framgång, där alla spelare känner sig inkluderade och motiverade. ”För mig är det viktigt att mina spelare vet om vilka regler och förväntningar som finns i laget. När de har den tryggheten är det lättare att hålla dem motiverade och skapa en positiv miljö,” förklarar Sofia. Hon betonar vikten av att varje spelare både stöttar varandra och bidrar till laget genom att utvecklas tillsammans – både som idrottare och som individer.
Att lyssna på sina spelare och ge dem konstruktiv feedback är centralt för Sofia. Hon strävar efter att möta spelarna där de är, svara på deras frågor, och vara en person de kan vända sig till både för ishockeyrelaterade och privata frågor. ”Sporten handlar inte bara om att utvecklas som spelare, utan också om att utvecklas som människa,” säger hon.
Ledarskap i en mansdominerad sport
Som kvinna i en sport dominerad av män ser Sofia sin roll ur ett bredare perspektiv. ”Jag ser mig inte som en kvinna i en mansdominerad sport; jag ser mig själv som en tränare i en sport jag älskar,” säger hon och påpekar att hon alltid har blivit bemött utifrån sin kompetens och erfarenhet snarare än sitt kön. Enligt Sofia handlar ledarskap om att vara rak, tydlig och lyhörd, samt att visa att man bryr sig om varje individ. Detta är egenskaper hon ser som avgörande för alla ledare inom idrott.
Anpassad träningsmetodik för varje spelare
I sitt arbete anpassar Sofia sin träningsfilosofi och metodik efter varje spelares behov och utvecklingsnivå. Hon menar att samma grundläggande principer oftast fungerar för hela laget, men att tillvägagångssättet kan variera beroende på individen. ”En spelare kan jag ta direkt i stunden och ställa krav på, medan en annan behöver en lugnare, mer detaljerad förklaring,” berättar hon. Genom att lära känna sina spelare både på och utanför isen skapar hon ett förtroende där hon kan ställa krav utan att det leder till missförstånd.
Att skapa möjligheter för kvinnor inom hockeyn
När det gäller kvinnors roll som tränare på hög nivå anser Sofia att det inte bara handlar om att få möjligheter, utan om att våga ta dem. ”Damhockeyn har växt otroligt mycket bara de senaste fem åren, och ju fler kvinnliga utövare som finns, desto större chans att fler fortsätter som tränare,” säger hon. Hon tror på att skapa fler vägar in i sporten och inspirera fler kvinnor att satsa på en tränarkarriär när spelarkarriären tar slut.
Mental styrka som en del av träningen
Mental träning är en integrerad del av Sofias träningsfilosofi. Hon ser det som en kontinuerlig process där spelarnas självkänsla och självförtroende ständigt stärks. ”Att våga misslyckas är en viktig del av att lyckas,” påpekar hon. Hon arbetar dagligen med spelarnas mentala styrka för att hjälpa dem att tro på sig själva, ta för sig och utvecklas – både på isen och i livet.
Utmaningarna och möjligheterna för kvinnliga ledare
Trots att Sofia själv inte tränat på elitnivå ser hon ändå utmaningarna för kvinnliga tränare i toppen. Hon betonar vikten av att skapa förtroende från början och visa tydligt vem man är som ledare. ”För mig handlar det om att visa att man är hård, rättvis och tydlig,” säger hon och menar att dessa egenskaper hjälper en ledare att gå långt, oavsett kön.
En förebild genom handling
Sofia beskriver sig själv som en hårt arbetande tränare med höga krav på sig själv, som alltid visar att alla runt omkring henne är värdefulla. Genom att hela tiden söka nya möjligheter att utvecklas – vare sig det är som tränare på ett distriktslag eller ett landslag – visar hon sina spelare och andra att det går att nå sina mål om man är villig att jobba för dem. ”Jag vill vara med och utvecklas, och visa att om jag kan, så kan du också!,” säger hon med övertygelse.
